Människor som sätter djupa, sköna spår

Det är sällan som jag reflekterar över vad det är som gjort mig till den jag är. Och det är så klart många saker. Men jag vet ett antal människor som djupt påverkat mig under min skoltid. I grundskolan gick jag i tre olika skolor, 1-3 gick jag i Brolundaskolan i Södertälje. Där minns jag min fröken som hade en strävhårig tax, som jag brukade gå ut med. 4-6 gick jag i Genetaskolan i Södertälje, från den tiden minns jag körläraren James, som var frälsningssoldat och som hade varit ute i världen och ofta lät oss sjunga melodier från hela den omvärld som fanns, inte bara i Södertälje men också utanför våra gränser. I högstadiet gick jag i Wasaskolan, även den skolan i Södertälje, där minns jag särskilt min bildlärare. Birgitta Ridby, hon var konstnär och en människa som levde ut det hon hade inom sig. Hon var fantastisk och bjöd så mycket på sig själv och sin själ, tillsammans med min klasslärare Berndt Stümer, som lärde mig civilkurage. Birgitta gav mig ödmjukhet inför andra människor, hon gav mig konsten. En gåva som jag sent kommer glömma. Nu har hon förlorat kampen mot cancern, och det upprör mig enormt. Men jag är samtidigt tacksam för att människor som Berndt och Birgitta finns och har funnits i mitt liv. Människor som inte bara tar, utan ger. Människor som förändrar för att de är kunniga, varma och fantastiska.