Betraktelser ur vardagen
om livet i allmänhet

Dec
31

2009 har inte inneburit några speciella förändringar, däremot kommer 2010 innebära en hel del. Vi downsizar vårt boende, bilen säljs och vi får nära till arbetet. Det var personligen, för samhället i övrigt innebär det att den nuvarande regeringen byts till en rödgrön regering. Se upp i slutet av september! Men 2010 innebär också året när jag ska lära mig att åka telemark: Storulvån i slutet av februari: here I come!

Nov
29

Jag tror att det är allmänt känt att kommun och landsting tillhör ligan; rätt dåliga arbetsgivare. I kommunen är det många som inte får fast tjänst, utan de tvingas till timvikariat. Enligt offentliga uppgifter har de inget schema, men naturligtvis har de det. På en whiteboard finns veckans, eller månadens schema uppskrivet. När personen i fråga blir sjuk, så suddas personen bort från whiteboarden och därmed har personen i fråga inte något schema och ingen fast tjänst, utan är bara timanställd som man kallar in vid behov, från dag till dag. Förstå hur jobbigt det är för den personen i kontakt med till exempel Försäkringskassan. Kommunen däremot slipper sjuklöneperioden, eftersom personen i fråga inte är anställd…

När personen varit timanställd i nästan två år, då tjänsten övergår automatiskt till fast anställning, ratas den. Efter cirka ett år blir man återigen intressant för kommunen eftersom man då inte riskerar att personen blir fast anställd…

Trygghet i anställningen? Knappast, och vad som är ännu värre är att kommuner ytterst styrs av politiker. Varför accepterar man att kommuner är dåliga arbetsgivare?

Varför går man ut och kritiserar hur journalister behandlas (likadant som timanställda i kommunen) utan att samtidigt kritisera hur kommunen behandlar sina anställda?

 

Okt
11

Nu har vi äntligen haft mäklaren här (igen iofs) och även en fotograf som gjort sitt bästa med vad vi serverat honom. Någon inredningsexpert är jag inte och vi har heller inte gjort om köket så det ser kliniskt ut. Det är helt enkelt vårt hem som vi nu säljer, inte något ur en inredningstidning.

Vi bor idag så att vi varje morgon och kväll måste köra bil för att komma till och från skolor och pendeltåget in till arbetet. Det går heller inte att få maten hemkörd från Coop, utan vi måste åka en mil enkel resa för att handla maten, leverans från typ Ekolådan går inte heller, vi bor helt enkelt för långt ut från tätorten. Min plan när vi flyttade hit var att antingen jag eller min man skulle börja arbeta i Södertälje. Men så har det inte blivit, för min egen del för att jag har ett jätteroligt arbete i Stockholm.

Nu har vi då bestämt oss, vi ska minska vår miljöpåverkan ytterligare. Nu tar vi vårt pick och pack och lämnar landet för storstaden, en mindre yta att bo på men mindre miljöpåverkan eftersom bilen kan stå. (om vi nu måste ha en öht).

Känns lite nervigt, men ändå rätt. Vi får se var vi hamnar, men det blir antingen inom tullarna eller Hägersten.

Aug
24

Idag inleddes rättegången mot konstfacksstuderande Anna Odell. Hennes ambition att visa hur trasiga människor behandlas är naturligtvis god. Men jag kan för mitt liv inte förstå hur man gör för att hitta på att man är trasig? Spelade hon över, under eller var det precis så som en människa i psykos skulle betett sig? Vart slutade spelet och vart började allvaret?

Jag är övertygad om att man inte kan spela psyksjuk…och då faller ambitionen platt och hon har inte bevisat något. Att hon dessutom tagit upp polisens och sjukvårdens tid irriterar mig enormt, tänk om det samtidigt funnits någon i desperat behov av hjälp?

Diskussionen om psykisk sjukdom måste föras, varför skäms vi för den men inte för att ha brutit ett ben? Ja, det är sällan man tänker med bena… nej allvarligt, jag lider själv av depression som måste behandlas livslångt, och jag skäms inte, men min mor har svårt för att prata om det. Det är så många stigman kopplade till psykisk sjukdom, och så svårt för många att hantera.

Det måste vi prata om, men utan att missbruka tid och utrymme.

Aug
18

När jag gick i gymnasiet (för en herrans massa år sedan, eller kvinnans massa år sedan) så fanns det bara ett antal 5 som man kunde få (ja det vara såååå länge sedan att jag inte ens hade bokstäver), 4, 3 och så vidare. Eller ja, 2 och 1 kunde man nog få utan problem. Men femmor och fyror kunde bara ett visst antal få, vi elever mättes alltså inte i vår kunskap, utan allt var relativt. Hel puckat. Kan man så kan man.

Nu är regeringen orolig för att gymnasierna använder höga betyg som ett sätt att konkurrera. Jag tror inte att gymnasierna vinner i längden på att sätta fel betyg, det är inte det som gör att niorna väljer just den skolan. Antagningspoängen däremot ger en fingervisning för många nior om hur bra en skola är. Varför kan inte eleverna vara duktiga, varför måste allt handla om det ska finnas ett antal medelmåttor och inte många som är duktiga? Varför är det fusk att kunna? Och sedan visar det sig ju ändå att antalet mvg inte alls ökat utan snarare tvärtom.

Aug
12

Jag är nyss hemkommen från Rossön, en by i Strömsunds kommun i Jämtland. Där bor min släkt och där bor också min 84 åriga mormor. Hon har en bit till sjukvården. Om hon ska till vårdcentralen är det inte så långt, då är det en och en halv mil. Men häromdagen skulle hon på mammografi och då fick hon åka 17 mil, enkel resa, för att komma till östersunds sjukhus. Dessutom åkte hon transport dit (och hem) som hon förbeställer. Hon åkte hemifrån klockan 7.30 på morgonen och var klar på sjukhuset klockan 14. Men transporten går inte när det passar henne, utan har sina bestämda tider. Så hon blev sittande på sjukhuset tills transporten gick hemåt igen klockan 17. 

Efter 19 var hon hemma igen, det är en lång dag för en som är 84 år. Men samtidigt är det naturligtvis så att servicen inte kan se ut som den gör i Stockholm….

På mammografin fick hon reda på att hon hade cancer och att hon skulle opereras och senare strålas. Operationen sker i Östersund, men strålningen sker i Umeå. I fem veckor ska min 84 åriga mormor åka till Umeå från Rossön för att strålas i fem till 10 minuter, mån-fre. Till Umeå är det 25 mil enkel resa… alternativet är att hon bor på patienthotell, men jag fattar inte hur det ska gå för henne. Ensam på hotell i Umeå? 

Perspektivet blir tydligare när jag har detta i bakhuvudet, och lyssnar på människor som gnäller över bristen på tillgänglighet i vården i Stockholms län…

En annan berättelse om hur vården kan fungera är den som handlar om kvinnan som bor på ett åldringsboende och som var så dålig att hon inte orkade sitta upp som vanligt utan hon satt varje dag och hängde över ryggen på en stol. Personalen ringde sjukhuset och bad om att hon skulle få komma in, men se det fick hon inte. Enligt läkarna är kvinnan född 1915 och hon kan inte räkna med att få vård då… djävla cynism.

Aug
06

I dagens DN opinion skriver Timbro om, som de tycker, det felaktiga i att kommuner har kultur och fritidsnämnder och att man satsar var femte krona på fritid eller kultur. Timbro menar att kronorna i stället ska satsas på kärnverksamhet. Ur min synvinkel blir den kärnverksamheten ytterst torftig. Människor behöver röra på sig, man behöver få se kulturyttringar, eller utöva dem själv. Hur många är det inte som gått i våra fantastiska kulturskolor när de var små? Jag tycker att kultur och fritid är välfärd.

http://www.dn.se/opinion/debatt/kommunerna-kan-spara-utan-att-dra-ned-pa-valfard-1.925332

Timbro ger exempel på kommuner där man satsar stora pengar på arenor och liknande, om dessa bara är för elitidrott tycker jag inte att kommunen ska satsa, däremot ska kommunen satsa medel för att barn och ungdomar oavsett social status ska kunna utöva idrott och få njuta av det kultur kan ge. Där kan sedan elitidrotten hyra in sig.

Aug
04

Jag har hittills hållit mig borta från att kommentera Marianne Samuelssons göranden på Gotland. Jag har precis som alla andra som värnar strandskydd och allas lika värde inför lagen förfasat mig över vad jag läst och hört. Men tänkt att jag borde verkligen inte kommentera…

Men när jag nu läser att Marianne skyller allt på att hon har illojala medarbetare med annan politisk agenda då. Jag tror iofs att hon ‘drabbats’ av illojala medarbetare, men vad hon inte verkar göra är att fråga sig varför är hennes medarbetare illojala? Jag är av den tron att människor som inte blir respekterade också lätt kan bli illojala. I hennes fall måste saker ha hänt tidigare som gör att medarbetaren tar till hemlig inspelning för att kunna sätta dit henne.

Inte trevligt naturligtvis, men också mänskligt. Marianne må ha tyckt att det är bäst att trycka till den medarbetaren offentligt och tro att det är den vägen hon ska gå för att få tillbaka förtroendet. Jag tror att hon hade behövt gjort en rejäl pudel och att hon (även om behovet säkerligen fanns där) inte skulle hållit sig borta från media utan tagit smällen direkt och ridit ut stormen.

Men nä.

Och nu står vi med ytterligare en person med ett förordnande som får uppdrag av regeringen, möjligen hittar regeringen en utredning hon kan pilla med tills hon går i pension.

Jul
18

Lyssnade på Heliga Familjen i P1, programmet handlade om att vara föräldraledig när barnet är fött. De hade kollat igenom hur myndigheterna försöker uppmuntra män att stanna hemma med sina barn. Och det är bara fördelar som männen FÅR. De får vara med om sitt barns utveckling, de får komma nära…Vad sägs om att de precis som den andra föräldern har ett ansvar för sitt barn?

Vart är barnets perspektiv när man som pappa struntar i att dela på föräldraledigheten? Hur kommer det sig att en man som blir förälder kan välja att inte vara hemma? Varför är det en självklarhet för kvinnan, som egentligen inte har ett val. Naturligtvis har kvinnan ett val, men det är ur samhällets ögon inte helt enkelt. Och väljer pappan att inte vara hemma, då är valet inte där…

En man som är hemma är duktig, och imponerande. En kvinna som är hemma är …. hemma.

En ensamstående pappa är DUKTIG, en ensamstående mamma betraktas mer som ENSAMSTÅENDE (vaddå ensamstående egentligen, det är trots allt så att det är en familjebildning att vara en vuxen och barn.)…

Jag blir inte klok på hur en del män kan välja att inte vara hemma med sina barn? Och argumentet: det är av ekonomiska skäl… det är struntprat, skaffar man barn vet du också konsekvenserna av det.

Jul
07

I går bevistade jag ett möte som skedde därför att Sverige har ordförandeskapet i EU. Med på konferensen var ordföranden för varje partigruppering i EU parlamentet. Av åtta personer var sju män, kvinnan Rebecca Harms är ‘co chair’ för den Gröna Gruppen i EU. Ett ordförandeskap hon delar med en man. 

En av männen är talman för EU parlamentet, och han är inte bara man, han har dessutom suttit i EU parlamentet sedan 1979…

Inbjudna var också gruppledarna i Sveriges riksdag och kanslicheferna. Här konstaterar jag att av sju partier representerade i riksdagen har två partier kvinnor som gruppledare. Vänstern och Miljöpartiet. MP har förvisso också en man som gruppledare också, eftersom gruppledarskapet,liksom språkrörskapet, är delat. 

Om vi sedan går vidare och tittar vart kvinnorna fanns på denna talMANskonferens så ser vi följande: 

En kanslichef (KD) 

En vice kanslichef (MP)

En sekreterare (Progressive Alliance of Socialist an Democrats in the EP)

En sekreterare (Gröna Gruppen)

En sekreterare ( Confederal Group)

Chef för EP talmannens kansli (EP)

Rådgivare vid Generalsekreterarens kansli (EP)

Chef för servicen för generalsekretariatet (EP)

Till förordnad chef för sekretariatet med ansvar för talmanskonfereransen

Mediaansvarig på EP informationskontor

Producent för Team Europe by satellite of the EP

Sex översättare

17 av totalt 69 personer. Sedan var det också personer från talmannens kansli i Riksdagen, dem som liksom höll sig bakom kulisserna… de var också kvinnor. 

När riksdagens talman inledde konferensen skröt han med hur jämställd riksdagen är. Och det ‘utan lagar som styr det’. Visst jättebra, fint…. men vilka positioner är kvinnorna på? Det är något som vi alla är skyldiga att diskutera. När vi säger att vi numerärt är jämställda, menar vi då att det räcker, eller vill att kvinnor ska ha framstående positioner också? Min utgångspunkt är alltid att en kvinna inte är sämre än en man i någon yrkesposition. Varför är det då så att kvinnor ofta agerar i bakgrunden?